Tror det går ganska bra nu, vågar inte skriva mer, känns som risken att det ska gå åt fanders ökar markant då.
Inuti mig bubblar jag, vet att risken att jag ska falla pladask är stor -men det är det fanimig värt.
Älskar känslan när man är förväntansfull och hoppas... Kanske, kanske går det m i n väg den här gången...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar