Inatt flög fan i mig. A och jag vaknade av att F snarkade till. Kunde han rå för det? Inte så mycket.
Jag blev dock vasinnig. Alltså vansinnig på riktigt. Jag mer eller mindre skrek åt F och nästan kastade A till honom för att springa upp för trappan och grina en skvätt. Rimlig reaktion...?
Har märkt att jag ofta överreagerar och är väldigt arg när jag blir väckt vid "fel" tid. Jag känner inte igen mig själv, är som djävulen flyger i mig. När jag vaknar är det som jag har drömt alltihop.
Vad beror detta på?
Blir så ledsen eftersom jag uppenbarligen tar ut all ilska på F utan att mena det och nästan inte är medveten om det. Mina ord blir inte mindre elaka för det... Jag kan säga förlåt men skadan är ju redan skedd.
Antar att det börjar ta ut sin rätt att inte ha sovit en hel natt på typ 7 månader. Är faktiskt min högsta önskan just nu; att få sova tills jag vaknar av mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar