1 gram lättare

Jahaja. Då har Maxi gått ner lite i vikt, typ som i ett gram öra.

Scenario (stava?):

Ike går upp i skogen för att bajsa i godan ro, hamnar lite på efterkälken men kommer som ett skott när jag visslar.
Maxi har tydligen blivit lite upprörd över att Ike ville gå iväg och bajsa i skymundan och laddar för en bestraffning när han kommer ifatt. (Hukar sig och smyger, tänk tiger som jagar.)
Ike, som varit med förr, stannar på behörigt avstånd och duckar.
Maxi kommer flygandes och ska "säga till på skarpen" -det gick sådär.

Alla ni som känner Ike vet att han inte tar någon skit...

Det smäller till och Ike springer sedan glad i hågen vidare... Maxi kommer lunkandes en bit efter och när han kommer fram till mor och mig så kommer det ett ynkligt -Piiip...
Två minuter senare är hela kinden blodig och Maxi ser ut som sju svåra år. Jag menar, det är synd om Maxi i vanliga fall, då kan ni tänka er nu!
Han går bakom mamma och mig hela vägen hem. Sur. Jättesur.

Ike kommer få det där berömda onda ögat, som fått så många att flytta sig från Maxis plats i soffan, heeela dagen och förmodligen stora delar av resten av helgen också. Tro mig, ingen kan blänga som Maxi. För att citera Mr. Bangolf: "Det är rena psykningen detta."