Ibland blir det galet och man lyckas såra den man allra minst ville.
Jag vet inte vad jag ska säga mer än att det gör ont i mitt hjärta också...
Du kom så nära så fort och jag kom också nära minst lika fort. Vi dras till varann men verkar ändå inte kunna mötas.
En dag kanske vi kan mötas som vänner på lika villkor? Jag vill ha dig i mitt liv. Du är viktig för mig. När jag tänker på att du kanske försvinner igen vill jag bara gråta.
Försvinn inte...åtminstånde inte för gott...
Snälla....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men älskade vännen, vad är det som har hänt? ring om du vill eller om du behöver. Pussar bort dina tårar.
Hej Vejonica. (på mongobebisspråk)
Vad har du gjort nu? (oj vilken formulering) Men jag antar att du har tagit -Live Hard Die Free- ett steg längre..? Se det som ett vattenhjul, där inte allt, men nästan allt. Kan skopas på och vara borta nästa varv. Det är verkligen skitbra, det kommer tomma utrymmen att fylla med skit hela tiden. Och det bästa av allt är att det är skiten som drar runt skiten... Om du förstår vad jag menar! :D Varv efter varv efter varv efter varv...
Nåja, nog med hypoglafyrer nu, hoppas du mår bättre.
See Ya!
Christoffer
Chris...
Ja, Live hard die free...
Du har helt rätt...tänk vad mycket skit det finns. Behöver ju liksom inte oroa sig för att det ska ta slut :s
Du är mongo, stor puss ;)
Skicka en kommentar