Hemma igen

Då var jag tillbaka i verkligheten, det gick fort :S

Har haft en fantastisk semester som jag är otroligt glad och tacksam över att ha fått dela med mitt hjärta.
Är blandade känslor att komma hem. En del av mig tycker det är skönt och en del känner direkt en stress över allt som ligger framför mig. Självklart ser jag också fram emot det men är ju alltid jobbigt när man inte vet vad som kommer att hända.
Känns som allt händer på en gång med både jobb och privatliv, allt blir liksom nytt. Ska inte sticka under stolen med att det är påfrestande även om allt det som händer i princip är min dröm och precis vad jag vill.

Hur man än vrider och vänder på det så tar det kraft att sätta sig in i alla nya situationer och när det kommer till relationer så får jag för mig att det är svårare att anpassa sig när man blir äldre eftersom ens vanor blivit så in-nötta. Jag personligen är livrädd för att hamna i den klassiska mammarollen där jag helt plötsligt börjar ta ansvar för min sambo, vad han gör eller enligt mig borde göra. Kom på mig själv med att vara inne och nosa på det spåret idag fast jag är fullt medveten om att han klarat sig alldeles utmärkt på egen hand fram tills nu och kommer göra det vidare också. Vad är det egentligen som framkallar det här? Är det behovet av att få saker och ting gjorda på mitt sätt och därmed ha en viss kontroll över dem? Vi kvinnor tycker om att känna det som att vi har kontrollen och jag är inget undantag.
Tycker männen att det är skönt att slippa hålla koll på saker som ändå inte är roligt att hålla koll på och därmed med varm hand överlåter det till oss?
Jä*ligt smart i så fall.
Vilka är det som blir stressade över "allting som måste göras"???

Helt plötsligt sitter jag här och känner mig lite lurad :s

Från och med nu tänker jag vara smartare än så. Är ju praktiskt att vara två huvuden istället för ett. Borde ju teoretiskt sett bli mindre att hålla ordning på...eller? :/


Jag blir förvirrad av mig själv. Fixar nå't att äta istället...måste nog återkomma till det här dock...