Fattar ni?!

Helt seriöst, fattar ni att jag åker på torsdag, i övermorgon!

Jag är lite kluven. Längtar så jag håller på att gå itu efter fina och finaste men kommer ju samtidigt att sakna alla här nere.
Känns konstigt att åka ifrån P, tror han är mer ledsen än han vill ge sken av. När jag tänker på det känner jag uppriktig hjärtesorg... Förlåt, förlåt för att det blev så här...

Har inte funderat så mycket, kanske medvetet, på alla jag lämnar här. Finns så många jag tycker om och verkligen kommer att sakna. Även om jag extremt framgångsrikt förtränger det nu, vet jag att det kommer hoppa upp och bita mig i häcken förr eller senare.

Känner mig avtrubbad och iskall. Vägrar känna efter...tror jag...eller känner jag inget...?

G kanske har rätt, det kommer gå åt hel*ete för mig. Med det menar han inte att jag kommer börja knarka eller så, utan mer att jag kommer få det piss-jobbigt och verkligen betala för mina synder innan jag blir lycklig.
Vet någonstans att han har rätt och det suger. Hoppas han bara har lite rätt... Tycker jag har betalat en hel del redan.

G är förövrigt en av de bästa bästa jag känner. En person jag bara klickade med direkt. Tror vi är själsfränder och har känt varandra i många tidigare liv...

*ler*