KOKT!!!

Är inte ofta jag blir riktigt irriterad, så där så jag välkomnar konflikten. Det hände dock nyss. Varför i hela världen ha instruktioner och rekomendationer om vi HELA tiden bara säger "ok, inga problem, vi löser det den här gången." ...OCH ALLA ANDRA GÅNGER!!!!
Varför kommer folk och frågar mig saker när receptionisten ändå kan tala om för mig, och andra, vad vi gör och inte gör?? VA???!!!
Är helt ok att jag säger "-Nej, det gör vi inte." Och hon, receptionisten, säger att "-Den ställer vi in hos vakten."

WTF STA!!!

Hatar att vara arg... ska släppa det nu, tills jag berättar om det för någon, vet att det här kommer reta mig länge och det stör mig.

En bra sak är att jag ska på möte och "diskutera framtiden" på Sec i Västerås. Åker upp 2/10 och mötet är dagen därpå. Är så skönt att kunna göra något, påverka situationen.
Känns i alla fall som att de har nytta av mig och att jag kommer få jobba. Blev så himla orolig ett tag för de hörde inte av sig. Tänkte att de kanske har all personal de behöver för tillfället och att de bara anställer mig för "att ha till se'n". Verkar inte så, håll tummarna.

Hur går det med huset då, blir det sålt? Svar: Nej!
Är några som verkat väldigt intresserade, men ingen har lagt något bud. Vet att jag är ivrig, huset har legat ute på hemnet i två veckor, men jag vill ha det sålt nu!
Kan inte beskriva med ord hur skönt det hade varit om vi bara blev av med eländet...
Känner att P:s och min relation slits, antar att det är oundvikligt när båda är under sådan press. Framförallt är det väl jag som känner mig pressad med flytt, nytt jobb, ingen riktig bostad... Ingenting i min tillvaro är fast och det är nog det som är jobbigast.
Fast där uppe finns ju alla fina och finaste....de gör att det är värt allt....